På de mest idylliska platser kan ibland också de hemskaste saker inträffa, som i trakterna runt uppländska Simtuna 1894. Det här är en berättelse om sjuklig svartsjuka och tillgång på vapen, en inte alltför lyckad kombination.
Sommar i Råby
Det är sensommar detta nådens år 1894, mer exakt tisdagen den 7 augusti, och än syns inga tecken på höstens intåg. I Råby – som ligger i Simtuna socken, inte särskilt långt från Enköping – arbetar den 21-åriga pigan Anna Gustafsson på som vanligt. Anna är en omtyckt och duktig anställd som tjänstgör hos 25-årige lantbrukaren Johan Johansson och hans 29-åriga hustru Emilia Eriksson.
På gården arbetar tre drängar och två pigor. Husbonden Johan – som kanske saknar fallenhet för att vara bonde, men mer om det senare – är bortrest över dagen och väntas inte åter förrän under sen kväll, eller rentav natt. Anna, som är född i Skerike utanför Västerås den 13 juli 1873, kommer från fattiga omständigheter och har arbetat på gården i Råby sedan november 1892. Livet för en piga är hårt och innehåller inte många lediga stunder. En normal arbetsdag kan vara upp till 16 timmar lång och inte ens på söndagar blir det mer än några timmars ledighet eftersom korna alltid måste mjölkas.
Gustaf och Anna
De senaste åren har den 27-årige drängen Gustaf Andersson haft en viktig del i Annas liv, de är ett par som ser framtiden an. Han är född den 16 oktober 1866 i Torshälla utanför Eskilstuna och kommer precis som fästmön från knappa förhållanden. Gustafs mor Hedvig avlider 1874 när han är sju år gammal och fadern Anders dör i lungsoten 1888. Gustaf brukar komma på besök till Anna mellan två och tre gånger i veckan, oftast tillbringar de då natten tillsammans. Han är sedan november 1893 anställd hos bonden Robert Wallén i Mosta.
På gården sköter Gustaf sitt arbete väl, men det finns problem som märks när han är berusad. Vid de – i och för sig fåtaliga – tillfällena visas mindre sympatiska sidor upp, närmare bestämt ett “rått och obändigt lynne” som slutar med våldsamma uppträden. Nu i augusti 1894 har kärleken mellan de två svalnat och Anna förbjudit Gustaf att besöka henne, det finns tecken på att en annan man tagit platsen i hennes hjärta. Det tar Gustaf hårt, vilket yttrar sig i nedstämdhet men även hotelser mot Anna. Besöksförbudet har med andra ord goda skäl.
En plan tar form
Måndagen den 6 augusti 1894 dyker Gustaf inte upp till sina sysslor, vilket noteras av husbonde Wallén som undrar var hans dräng har tagit vägen. De två råkar dock på varandra under måndagseftermiddagen vid en bäck nära gården, där bonden frågar sin dräng varför han varit frånvarande under dagen. Gustaf berättar då att han är alltför sorgsen för att kunna arbeta efter att Anna gjort slut med honom.
Om Wallén vetat mer om vad som hänt den här dagen hade han säkert ingripit, men som det nu är vet husbonden inte att Gustaf några timmar tidigare fått en revolver sänd till sig. Hade bonden dessutom insett Gustafs missnöje med det alltför finkalibriga vapnet är det möjligt att allt slutat annorlunda. Nu vet han inte och kan därför inget göra. Däremot har bonden på omvägar hört att drängen tidigare frågat sin bror om det är en synd att ta livet av sig i sorg. Det anser brodern och efter det kommer inte ämnet på tal igen.
När kvällen kommer sover Gustaf Andersson på gården under natten, men en plan för tisdagen har tagit form. Han ska köpa en större revolver. En plan som går i lås när Gustaf beger sig till Enköping och införskaffar ett vapen med grövre kaliber samt fyra patroner. Vid den här tiden finns det inga begränsningar för att köpa vapen, vilket också gör att många svenskar har revolvrar hemma. Inte förrän 1934 kommer vapenkungörelsen, men då är redan en stor mängd vapen i omlopp. Gustaf tar sig nu till Anna i Råby, han anser att de har ett och annat att prata om och vill ha svar. Rätt sorts svar.
Oväntat och ovälkommet besök
Klockan är runt 21.30 på gården i Råby när Annas arbetskamrat Matilda Johansson går upp på vinden där pigorna sover under sommaren. Men plötsligt upptäcker hon någon som gömmer sig bland skuggorna, det är Gustaf. Hon blir arg och säger att han inte får lurpassa och skrämmas så där. En lite skamsen Gustaf kommer fram men säger till Matilda att han måste få träffa Anna, som dock visar sig vara ute för tillfället. Då mörknar Gustaf och säger hotfullt, “träffar jag henne tillsammans med Eriksson, så blir det nog slut på oss alla tre”.
Denne Eriksson – handlaren i Karleby – misstänker han vara orsaken till att Anna gjort slut. Nu är inte Gustaf längre skamsen utan arg och tar nyckeln till förstugan från Matilda. Han säger att hon ska hålla sig borta från Anna och vinden under natten, för där kommer han att vara. “I morgon bittida kanske ni får se två lik här inne!” säger Gustaf innan han går ut för att leta reda på sin före detta fästmö. Matilda blir givetvis orolig men vet inte hur hon ska varna Anna på bästa sätt.
Hon söker upp sin matmor Emilia och tillsammans bestämmer de sig för att prata med Anna när hon kommer tillbaka. Allt för att inte Gustaf ska få henne ensam hos sig. Snart återvänder det forna paret och lyckligtvis går Gustaf upp först till vindsrummet, vilket ger kvinnorna en möjlighet att varna Anna. Men Anna är inte orolig utan tror att hon ska kunna tala honom till rätta bara de får vara på tu man hand en stund. Hon följer efter Gustaf upp på vinden och Matilda går till köket för att sova där, allt kommer nog att ordna sig trots allt.
Husbonden Johan Johansson, som varit bortrest från sin gård under tisdagen, återvänder hem klockan 1 på natten. Han går till övervåningen för att titta till sin 77-årige morfar Olof Olsson och måste för att komma dit passera Annas vindsrum på vägen. Johan hör röster därifrån och ser att Gustaf och Anna ligger i samma säng, men inget verkar konstigt. De har väl försonats tänker Johan. När husbonden pratat med sin morfar och går tillbaka ser han att Anna och Gustaf sover. Allt verkar normalt.
Tre skott för två
Under natten vaknar Olof Olsson och behöver gå ut för att uträtta sina behov, när han passerar vindsrummet klockan 4.30 sover Anna och Gustaf fortfarande. Men då Olof återvänder några minuter senare är Gustaf borta så han frågar Anna om hennes forne fästman gått hem. Anna pekar då på Gustafs mössa och säger att han nog snart är tillbaka igen. Med det låter sig Olof nöja och går till sängs igen, men vilan blir inte långvarig. Han hinner inte mer än lägga sig innan en skarp knall tätt följt av ett jämrande rop genomborrar tystnaden. Omedelbart efter följer ytterligare två smällar.
Olof tar sig upp igen och möts av en hemsk syn. På vindsgolvet alldeles nära trappan ligger Anna medvetslös på knä, hon blöder ur två skottsår. I sängen hittas Gustaf livlös och bakåtlutad med händerna över bröstet, benen hänger över sängkanten och så brinner hans kläder. De brinner verkligen. Olof tar sig ner för att väcka sin dotterson – Johans och Emilias barn har redan vaknat av skotten och ropar skräckslagna på sina föräldrar – och tillsammans börjar de släcka branden, annars kan hela gården brinna ner.
De lyckas men kan snart konstatera att inte bara branden är släckt utan även Gustafs liv, så nu gäller det att rädda Annas. För de två männen upptäcker att hon faktiskt lever. Johan och Olof avlägsnar Gustafs kropp från sängen och lägger den sårade pigan där för att kunna hjälpa henne bättre. Nu hittar de något som beskrivs som ”en ovanligt stor revolver” där Gustaf legat. I den finns tre tomhylsor och en skarpladdad patron.
Anna kommer till sans och en läkare från Enköping anländer som sänder henne till sjukhuset i Västerås, men skadorna är allvarliga. Det ena skottet har genomborrat magsäcken och flera gånger kräks Anna blod, läget är kritiskt. Nu återstår att se om Anna kan återhämta sig från skadorna eftersom läkarna inte vågar operera. Alla operationer vid den tiden är förenade med stor infektionsrisk då antibiotika ännu inte finns att tillgå i de inte alltid så sterila operationsmiljöerna.
Händelser i natten
Men innan vi går till utgången av sjukhusvistelsen är frågan vad som egentligen hänt under den här ödesdigra natten. Jo, Gustaf och Anna delar som sagt säng, och uppenbarligen är Anna övertygad om att hon ska kunna prata förstånd med sin före detta fästman. Men det blir inte alls som tänkt utan går helt snett. Gustaf utbrister, “jag skall skjuta mig!” och i affekt utropar en förtvivlad Anna, “det är väl bäst, att du skjuter mig med!”. Någon gång efter det somnar de båda, troligen av ren utmattning.
När morgonen gryr går Gustaf upp en stund och Anna tänker att känslorna nog har lugnat sig sedan natten, själv ångrar hon sitt utbrott om att han skulle få skjuta henne också. Och det säger hon till honom när han återvänder till sängen, för något i hans fortsatta uppträdande gör henne rädd. Gustaf verkar inte alls ha lugnat ner sig. Men hennes ord hjälper föga när han drar fram sin revolver och avlossar ett skott som träffar Anna under höger bröst.
Hon rusar upp ur sängen men blir skjuten ytterligare en gång i flykten – Anna träffas då under höger skulderblad – och Gustaf vänder sedan revolvern mot sig själv med ett tredje och sista skott. Det tar i hjärtat och dödar honom omedelbart, tändsatsen från vapnet antänder sedan kläderna som börjar brinna. Så det är den här scenen som möter Olof Olsson och hans dotterson när de släcker branden och försöker rädda Anna Gustafssons liv.
Livet efter den nära döden
När Anna förs till sjukhuset plågas hon svårt av skuld trots att allt egentligen är Gustafs fel, hon säger att det hade varit bäst om hon fått dö med honom. Chocken och skulden har drabbat henne och förmodligen är det inte möjligt att resonera med Anna i det läget. Men hur går det då för stackars Anna? Läget ser först hopplöst ut och ingen tror egentligen på en lycklig utgång för den svårt skadade pigan. Anna har dock en stark livsvilja och vägrar dö.
I oktober 1894 får Anna komma hem från sjukhuset, men kulorna blir kvar i kroppen under resten av livet eftersom man inte törs försöka operera bort dem. Det är mindre farligt att låta de främmande föremålen sitta kvar. Enligt tidningarna är hon fortfarande mycket medtagen men lever mot alla odds, och hon ger inte upp utan fortsätter att streta på i livet. Kanske lämnar skuldkänslorna henne så småningom, men människan är inte alltid rationell.
Gustafs misstankar om att en Eriksson tagit hans plats i Annas hjärta visar sig stämma, för 1897 gifter hon sig med den 30-årige slaktaren Karl August Eriksson. Och det rör sig mycket riktigt om handlaren i Karleby 1894, som Gustaf med all sannolikhet gärna hade tagit med sig i graven. Att äktenskapet dröjer så länge kan bero på skuldkänslorna Anna bär på efter mordförsöket.
Paret får flera barn tillsammans, men Anna lever på lånad tid och dör endast 43 år gammal den 14 oktober 1916 i astma och vattusot. Alltså en sjuklig ansamling av vätska i kroppen, eller ödem kallat. Så kanske lyckas Gustaf åtminstone på sikt förkorta Annas liv med revolverskotten 1894. Hennes make gifter om sig året därpå och avlider först 1939.
Bondens öde
Olof Olsson som upptäcker den skadade Anna och slår larm blir 90 år gammal, han dör 1907. Dottersonen Johan Johansson förlorar sin hustru Emilia till lungsoten 1896, endast 31 år gammal. Han gifter om sig 1900 med 21-åriga pigan Hilda Karlsson när hon blir gravid, och paret lever sedan tillsammans livet ut. De tvingas dock flytta från gården 1905. Något händer som gör att Johan går från husbonde till statare, arbetare och senare dräng. Han har uppenbarligen inte varit ämnad att driva en gård. Hilda avlider 1953 i en ålder av 74 år, Johan dör året därpå 85 år gammal.
Fler kriminalhistoriska berättelser finns att läsa i mina böcker:
Dödens gruva och andra fall (2025)
Ekon av brott (2023)
Döden kommer alltid till Ludvika (2023)
Tillbaka till Kriminalhistoria
Välkommen att besöka mig på Facebook, Instagram och Threads!
Peter Bergström 