Dubbelmorden 1957

Året är 1957 och influensan Asiaten härjar i världen, även statsminister Tage Erlander insjuknar så småningom. Men i augusti detta år är det något helt annat som dominerar tidningssidorna. Två brutala mord som väcker stor uppståndelse och förfäran, Kalmarsand i Bålsta och Djursholm blir under några dagar epicenter för ondskan.

Kalmarsand 1945 (Järnvägsmuseet)

Kalmarsand

Det är sensommarkväll den 19 augusti 1957 i Kalmarsand utanför Bålsta, beläget längs rikstolvan till Stockholm. Här vid Mälaren ligger en för huvudstadens invånare mycket känd camping och festplats som under somrarna är välbesökt. Hit kommer människor med bil, buss, motorcykel, båt, cykel eller tåg – tågstationen ligger nämligen behändigt nära – för att njuta av sommaren med inslag av dans och underhållning. I området finns också ett antal sommarhus och permanentboenden.

Under sommaren är det en välbesökt plats som slumrar under resten av året. Det brukar inte gå alltför vilt till annars heller, kanske lite fylla vid danserna men inget som inte går att lösa. Men den här kvällen får polisen mer att hantera, på gränsen till det ohanterbara. För när flera skott ekar över platsen är friden över vid Kalmarsand, och snart ska den även vara det i Djursholm. Vi börjar dock med att blicka tillbaka för att få en förklaring till vad som händer.

En treårig Gerhard Tauvon 1886 (Sörmlands museum)

Gerhard Tauvon

Gerhard Tauvon föds vid Göta livgarde i Stockholm den 1 augusti 1883, men växer upp på Toresta herrgård som fadern överste Axel Tauvon äger. Herrgården ligger för övrigt inte långt ifrån det Kalmarsand som 74 år senare hamnar i alla mediers blickfång. Gerhard är en strävsam man som 1906 tar juristexamen i Uppsala och sedan gör sin notarietjänstgöring i samma stad. Efter det rullar allt på när han som biträdande jurist arbetar på Gustav Abenius advokatkontor mellan 1909 och 1912.

Toresta herrgård 1949 (foto Ahrenbergsflyg, Stockholms läns museum)

Men det är bara början för den ambitiöse Gerhard som 1913 startar egen advokatfirma och samma år väljs in i Sveriges Advokatsamfund. Advokatbyrån driver han från adressen Kungsgatan 66 i Stockholm. Även som skribent är han flitig och författar många skrifter inom juridikens område. Gerhard – som är känd för sitt förstklassiga minne när det gäller siffror och händelser – upplevs som lågmäld men tycker också om att berätta historier som ibland blir aningen långdragna. Kärleken finner han i Eva Winslow och paret gifter sig 1915, bröllopsresan går till Norge. År 1926 föds sonen Ove.

Gerhard Tauvon fotograferad 1907 (Kungliga biblioteket, foto Ferdinand Flodin)

Gerhard Tauvon har även andra intressen än juridik och att berätta aningen långdragna historier. Något som ligger honom varmt om hjärtat är vandring och han blir snart medlem av Stockholms vandrarförening, det sägs att han i sina dagar vandrar över 3 000 mil. Eftersom Gerhard är en driftig man blir han även föreningens ordförande mellan 1914 och 1935. Advokaten – som inte är särskilt blyg i sina ambitioner att försöka värva nya medlemmar till vandrarföreningen – har alltid föreningens informationsblad undanstoppade i sportrocken för att kunna ge bort när tillfälle visar sig.

Ett snilledrag från Gerhard Tauvon är när han föreslår särskilda utflyktståg till stockholmare som vill ut och vandra. Först är SJ tveksamma men provar ändå konceptet som blir en stor framgång och sedan upprepas många gånger. Gerhard hör till de personer som ständigt måste sysselsätta sig med något, och därför passar vandrandet bra för hans rastlösa natur. I en fastighet på Banérgatan i Stockholm är han dessutom vicevärd, så särskilt många sysslolösa dagar blir det inte för Gerhard som ständigt rör sig framåt.

Skotten vid Kalmarsand

Dekal för campingen vid Kalmarsand.

Vi har nu kommit fram till kvällen den 19 augusti 1957, en kväll inte olik andra sommarkvällar. I alla fall ser det ut så. Gerhard och Eva är vid sin sommarbostad Sjöstugan i Kalmarsand – alldeles vid campingen och silon – och promenerar längs rikstolvan till familjen Karlbeck som ska bjuda på kaffe. Paret som nu är nära soldattorpet Bistad ser en rostig motorcykel av märket CZ 125 cc – ett tjeckoslovakiskt fabrikat – närma sig. Registreringsskylten börjar med A, så motorcykeln är alltså hemmahörande i Stockholm. Klockan visar 17.50 och snart är lugnet i Kalmarsand över.

Silon i Kalmarsand 1952 (Upplandsmuseet)

Gerhard Tauvon känner troligen inte igen motorcykelföraren med mörka överdragskläder, han reagerar i alla fall inte när de möts på vägen. Paret märker inte heller när den förbipasserande motorcykeln stannar efter femtio meter och vänder tillbaka, men det gör 13-åriga Monica Johansson som genom ett fönster på andra sidan gatan blir vittne till det som nu sker. Motorcykeln kör långsamt upp jämsides med paret där föraren ställer sig gränsle över fordonet och rycker upp en pistol.

Gerhard och Eva Tauvon (ur Dagens Nyheter 1957-08-20)

Det första skottet träffar Eva Tauvon i bröstet, hon vacklar till men lyckas hålla sig upprätt. Eva springer mot grannarna Josef och Birgit Alsén för att hämta hjälp när det andra skottet ekar över Kalmarsand. Den här gången träffas Gerhard som även han försöker ta sig till Alséns hus, men advokaten kommer inte långt. Motorcyklisten lägger ner fordonet på marken och följer efter samtidigt som han tömmer det återstående magasinet i sitt offer.

Mordplatsen i Kalmarsand där fyraåringens gunga syns i mitten (Ur Expressen 1957-08-20)

När det sista skottet avfyrats går gärningsmannen tillbaka till sin motorcykel och flyr i riktning mot campingplatsen. Under tiden störtar Eva Tauvon in hos familjen Alsén med blodet rinnande och skriker, “Hjälp, ring efter polis, ring efter ambulans, det är någon som har skjutit på oss”. Paret hinner inte agera innan också deras fyraårige sonson rusar in i huset och ropar, “Farfar, farfar, nu har farbror Gerhard ramlat omkull och blivit liggande här ute på gräsmattan”. Pojken som suttit i en gunga bara tio meter från skottlossningen har sett allt. Paret Alsén springer ut och hittar Gerhard livlös på grusgången.

Under tiden har 32-åriga Brita Händel som promenerat i närheten hört skotten och sett skytten lugnt åka från mordplatsen. Hon rusar till 43-årige maken Henry som ringer polisstationen i Bålsta men möts av en telefonsvarare, stationen har stängt klockan 17. Makarna lyckas dock efter lite letande i telefonkatalogen hitta numret hem till landsfiskal Gösta Hartman – som bor i Grillby tre mil bort och sedan 1954 varit Håbo distrikts landsfiskal – och ringer dit. Nu blir det fart på myndigheterna och klockan 18 går utropet i polisradion med mördarens signalement, ingen tid finns att förlora.

Mannen är 30-35 år gammal, av medellängd eller något över, påfallande blek, smal kroppsbyggnad, mörkhårig. Han bär möjligen glasögon. Han var klädd i i svarta överdragskläder i något plastmaterial, mörk motorhuva i läder av gammal modell. Under bär han troligen grå kostym. Han är beväpnad!

Utropet i polisradion ungefär tio minuter efter mordet.
Bild över Kalmarsand, på andra sidan syns silon (Upplandsmuseet)

Jakten

Först på plats är polisman Allan Larsson som snart får sällskap av provinsialläkare Valter Vilhelmsson, den sistnämnde kan snart konstatera att livet sedan länge flytt Gerhard Tauvon. Ett tjugotal nyfikna flockas på brottsplatsen där polisman Larsson försöker få bort dem för att inte försvåra utredningsarbetet. Snart dyker ambulansen från Enköping också upp och Eva körs i ilfart till Karolinska sjukhuset. Även landsfiskalen som haft en längre resväg kommer till platsen och vill omedelbart få tillgång till telefon.

Landsfiskal Hartman tar ledningen på mordplatsen (ur Dagens Nyheter 1957-08-20)

Med den kontaktar han Riksmordskommissionen i Stockholm, för det här kan inte hans egna poliser – fram till 1965 är den lokala polisen kommunal – själva hantera. Så kommissarie Gustaf Göransson – uppväxt i Smedjebacken men sedan många år baserad i Stockholm – rycker ut med hela sin avdelning. Alla tillgängliga patruller från ordningsstatspolisen kallas in och en reservstyrka som vid tidpunkten medverkar i trafikövervakning på riksettan dras också in i utredningen. Vägspärrar upprättas och även statspolisen från Uppsala och Västerås rekvireras, det är en enorm insats med flera hundra inblandade.

Doktor Ingrid Lingmark, kommissarie Gustaf Göransson och vittnet Monica Johansson (ur Dagens Nyheter 1957-08-20)

Doktor Ingrid Lingmark – Sveriges och Europas första kvinnliga rättsläkare – från rättsläkarstationen dyker upp och konstaterar att det som troligen dödat advokaten är en under skottlossningen avsliten halspulsåder, men för definitivt besked måste en obduktion utföras. Polisen arbetar samtidigt i skenet av strålkastare med att säkra bevismaterial efter motorcykeln, tomhylsorna och blodspåren. Det är besvärligt att i mörkret hitta spåren som mördaren lämnat efter sig.

Sökandet efter patronhylsor pågår (ur Dagens Nyheter 1957-08-20)

Men det är inte bara ljuset från strålkastarna som lyser upp platsen, pressfotografernas blixtar avfyras gång på gång under teknikernas arbete. På en bild från Dagens Nyheter den 20 augusti ses Olle Jönander och Björn Rosenfors kratta igenom sanden på jakt efter hylsorna, och innan mörkret blir alltför tätt vid midnatt lyckas man också hitta tre stycken. Landsfiskal Hartman och statspoliskommissarie Göransson leder nu den stora utredningen som uppmärksammas i hela landet.

Mordplatsen i Kalmarsand från ovan (ur Expressen 1957-08-20)

Man konstaterar att mannen under en tid på sommaren har uppehållit sig på campingen i Kalmarsand och uppfört sig konstigt. Enligt vittnen har han bland annat fångat fjärilar med håv, något som senare gör att han i boken I statspolisens nät (1960) kallas fjärilsmördaren. Men det som väcker lokalbefolkningens misstänksamhet är hur mannen smyger runt, nästan som om han rekognoserar inför något. Det 14-åriga vittnet Monica Johanssons far frågar vid ett tillfälle den mystiske mannen vem han är och får till svar att han studerar i Uppsala. Tidigare denna ödesdigra dag promenerar han runt i skogarna och parkerar motorcykeln vid ett grustag nära silon. 

Folk i Bålsta är av naturliga skäl mycket uppskrämda, men ganska snart inser polisen att mördaren troligen flytt mot Stockholm och drar därför in vägspärrarna som upprättats åt andra hållet. Ett sidospår har tidigare lett till Enköping där en nervös man lånat toaletten på Stadshotellet och efterlämnat en blodig handduk innan han försvunnit med motorcykel. Men det spåret kan snart avfärdas och nu koncentrerar polisen sig istället på att hitta gärningsmannen i huvudstaden.

Dramat i Djursholm

Polisen har nu fullt upp med mordet i Kalmarsand men ska snart få ännu mer att göra. För runt klockan 20 denna dramatiska kväll ringer en man på hos 40-årige aktuarie Per-Åke Brandt, bosatt på Gimlevägen 15 i Djursholm. Brandt arbetar på Stockholms stads statistiska kontor och har bland annat hand om nyanställningar. Ingen vet det ännu men kvällen är på väg att bli ännu mer kaotisk för landsfiskal Hartman och kommissarie Göransson.

Per-Åke Brandt (ur Dagens Nyheter 1957-08-20)

Mannen som ringer på hos Brandt bär käpp och observeras av grannar strax innan när han bråkar med taxichauffören som kört honom dit. Och det handlar inte om att han ska behöva betala mer eller att chauffören kört fel. Nej, tvärtom. Taxichauffören vill ge tillbaka pengar av den tia han fått och dessutom köra mannen närmare sitt mål, men inget av detta vill den märklige passageraren veta av.

Den hetsige passageraren är i 60-årsåldern, ungefär 180 cm lång, grå- och tunnhårig men utan hatt, mager, fårad och snyggt klädd i grå kostym. Han går drygt hundra meter fram till Brandts villa och ringer på tills fru Brandt öppnar. Besökaren frågar efter maken som är på övervåningen och talar i telefon, men hustrun tar över telefonluren så att han kan gå ner till besökaren. Denne frågar då om det verkligen är aktuarie Brandt och när svaret är jakande rycker mannen fram en pistol och skjuter ner honom.

Brandts hem i Djursholm där det andra mordet sker (ur Dagens Nyheter 1957-08-20)

Hustrun ser till sin fasa maken falla baklänges och skriker när skytten siktar mot henne. Kvinnans skrik får inkräktaren att sänka pistolen och lugnt lämna huset. Brandts chockade hustru lämnar ett signalement till polisen innan hon tas omhand för vård, parets barn får stanna hos grannar så länge. Däremot har man problem med att få tag på taxichauffören som borde veta mer. Ganska snart fastnar polisen för teorin att mördaren i det här fallet är en person som nekats anställning på Stockholms stads statistiska kontor.

Man har fått in massor av ansökningar men ingen som fallit Brandt i smaken, och aktuarien är känd för att kunna vara brysk även om han i grunden är godlynt och glad. Kollegor spekulerar i om någon velat hämnas och det visar sig också att en person som blivit nekad arbete under juli månad mordhotat Brandt. Eftersom han inte polisanmäler händelsen vet tyvärr ingen annan vem som uttalat hotet. Ungefär en vecka innan mordet ringer något till Brandts arbetsplats och hör sig för när denne har semester. Allt verkar välplanerat och Riksmordskommissionen har nu fullt upp med två mördare att jaga.

Stormning

Klockan 23 på måndagen ringer Paco Hårleman och John Adolfsson – boende på Banérgatan 46 – till polisen och tipsar om att deras granne har en motorcykel av fabrikatet CZ, precis som den misstänkte mördaren i Kalmarsand. Dessutom ligger grannen i konflikt med Gerhard Taouvon och ska vräkas från sin enrumslägenhet den 23 augusti. Han har inte betalat hyra under ett halvårs tid vilket tvingat vicevärd Tauvon att agera. Gärningsman och motiv verkar ha hittats, dessutom är mannen en hängiven fjärilssamlare. Och hans namn är som taget ur sagan om Kung Artur, Rolf Merlin.

Banérgatan 46 alldeles efter att polisen stormat den misstänktes lägenhet (ur Expressen 1957-08-20)

Klockan 2 på natten stormar polisen Rolf Merlins lägenhet med dragna vapen efter att ha spärrat av ett helt kvarter samt tömt huset på boende, men fågeln är utflugen. I den mörka lägenheten hittar man dock en motorcykeloverall. Polisen hittar också ett testamente på bordet där det står att alla mannens tillgångar ska tillfalla Allmänna arvsfonden, han betonar också att kroppen inte ska begravas i familjegraven. En djup klyfta till resten av familjen avspeglas i testamentet som skrivits så långt tillbaka som 1939.

Det är min bestämda önskan, att mina släktingar icke skola på något villkor erhålla till min efterlämnade kvarlåtenskap eller taga någon som helst befattning med densamma. Det är vidare min önskan, att mitt stoft skall undergå borgerlig begravning och icke ligga i samma grav som mina släktingars.

Ur Rolf Merlins testamente.

Motorcykeln

Nu fortsätter sökandet efter Rolf Merlin och hans rostiga motorcykel, det är en mycket farlig och beväpnad man som fortfarande är på fri fot. Så kommer det ett larm från Ängbybadet där en ingenjör har blivit pistolhotad av en man på motorcykel, polisen rycker omedelbart ut och spärrar av alla vägar men hittar ingen gärningsman.

Mördarens motorcykel har hittats (Ur Expressen 1957-08-20)

Klockan 9 på morgonen den 20 augusti hittar man motorcykeln på Drottning Kristinas väg vid Östra station, och kan via nummerplåten A1272 få fram ägarens namn. Även fingeravtryck säkras på fordonet. Dessutom har mannen hjälpsamt nog satt en skylt med sitt namn på motorcykeln, Rolf Merlin. Alla eventuella tvivel om identiteten på mördaren från Kalmarsand verkar nu vara undanröjda.

Fordonet skickas dock ändå till brottsplatsen för att identifieras av Johan Thor som sett mördarens motorcykel, och han kan bekräfta att det verkligen rör sig om samma fordon. Över 400 man jagar nu två ytterst farliga och hänsynslösa mördare. Polisen konstaterar att båda offren skjutits med samma kaliber och undrar nu om det kan finnas något samband mellan morden. Signalementen är dock så olika att det inte kan röra sig om samma gärningsman.

Rolf Merlin

Vi tar oss en titt på den misstänkte mördaren från Kalmarsand, vem är han egentligen? Jo, Rolf Merlin föds som Rolf Knutsen-Öy den 7 april 1912, modern heter Astrid och fadern Fridtjov. Familjen är välbärgad och fadern äger aktiebolaget Smith premier skrivmaskinsaffär. Han har tre bröder men skiljer från tidig ålder ut sig från resten av familjen, och exakt varför är svårt att säga. Under uppväxten i den högborgerliga miljön tar han alltmer avstånd från släkten och drar sig undan när det kommer besök.

Rolf Merlin (ur Enköpingsposten 1957-08-22)

I gymnasiet får han dock fina betyg och börjar studera skeppsbyggnad på KTH 1931, men tar aldrig examen. Trots den avbrutna utbildningen kommer han ändå att titulera sig som ingenjör livet ut. En vilja att ta flygcertifikat realiseras inte heller utan Rolf Merlin har svårt med att slutföra saker i livet. Några vänner verkar han inte heller ha utan bilden av en mycket ensam människa framträder. Hans mor avlider 1937 – 47 år gammal – och i hennes testamente månas det om sonen Rolf.

Kanske är det bara modern som han känner tillgivenhet till, för när hon är borta börjar alla kvarvarande familjeband att kapas. Han förkastar namnet Knutsen-Öy och byter till Merlin den 3 september samma år som modern dör, på så sätt distanserar han sig mycket demonstrativt från resten av släkten. Fadern dör 1939 vid en ålder av 62 år, och i samma veva flyttar Rolf Merlin till Banérgatan 46 från föräldrahemmet på Sveavägen 120.

Brytning och hålkort

Den 21 april 1942 avslutar hans bror Fridtjov – samma namn som fadern – 27 år gammal sitt eget liv i Svedmyras skog med ett pistolskott i bröstet. I hans testamente från 1939 ser man tydligt konflikten med brodern Rolf då Fridtjovs tillhörigheter enbart ska gå till de två andra bröderna. Han vill till varje pris undvika att Rolf får något arv alls, uppenbarligen har något avgörande inträffat i och med faderns död som föder hat mellan bröderna.

Rolf Merlin kapar nu oåterkalleligt alla band med sina kvarvarande syskon och lever på det ansenliga arvet efter föräldrarna. Han tar dock tillfälliga anställningar ibland för att dryga ut ekonomin och beskrivs då som plikttrogen men väldigt speciell. Merlin poängterar alltid att han är ekonomiskt oberoende och bara tänker arbeta där tillfälligt. Ett stort intresse för honom – för att inte säga besatthet – blir att arbeta med hålkort.

Stansning av hålkort i postgirohuset 1956 (foto Yngve Hellström, Postmuseum)

Intresset för hålkorten inleds 1949 och 1950 arbetar han några månader på Sveriges Privatanställdas Pensionskassa (SPP), där han snabbt löser ett knivigt problem med hålkorten. Merlin belönas och erbjuds – men avvisar bestämt – fast anställning på bolaget. Särskilt omtyckt av arbetskamraterna är han inte och alla kontaktförsök avvisas bestämt, Merlin vill sköta sitt arbete i ensamhet utan störningsmoment. Han får också goda rekommendationer från ett liknande arbete på Städernas försäkringsaktiebolag 1956. Även där belönas han för sin problemlösning och man häpnar över hans kunskaper.

Hålkort i väska (foto Ellinor Algin, Tekniska museet)

Pedanten och pornografen

Till det yttre är Merlin en pedant men vittnesmål beskriver lägenheten som ständigt ostädad och spartansk. Han är ytterst ovillig att släppa in någon även vid akuta reparationer. Arvet och de tillfälliga jobben räcker dock inte i längden och Merlin måste nu öka inkomsterna. Lösningen blir inte att skaffa ett fast arbete utan något mer överraskande. Pornografi. Det börjar troligen på 1950-talet, och Merlin – som i vissa kretsar blir känd som “den där på Banérgatan” – håller låga priser och annonserar i tidningarna om “privattryck”.

Han påstår sig bland annat ha nakenbilder på en ung skådespelerska i Stockholm, bilder som han nöjt säger att hon desperat försökt få tag på för att förstöra. Empati är inte Rolf Merlins bästa egenskap men både tekniskt och språkmässigt har han ett högt kunnande, dock saknas social förmåga för att umgås med andra människor. De som ändå besöker honom på Banérgatan 46 – i huvudsak kunder som vill köpa pornografiskt material – imponeras över alla hans böcker och lexikon på diverse språk. 

Överraskningen

Ingenjör Arne Svensson på Kriminaltekniska anstalten har precis löst mysteriet (ur Dagens Nyheter 1957-08-21)

Mitt under jakten på de båda mördarna kommer en mycket överraskande vändning som totalt förändrar förutsättningarna. Vad är det då polisen kommer fram till? Jo, Arne Svensson på Kriminaltekniska anstalten, som på en kvart analyserar patronhylsorna från Kalmarsand och Djursholm, upptäcker att alla skjutits ur samma pistol! En 6,35 mm FN-pistol – Fabrique National – från 1906. Vid 15-tiden den 20 augusti drar polisen slutsatsen att mördaren i båda fallen är enstöringen Rolf Merlin, hyresgästen på Banérgatan 46.

Fabrique Nationale 6,35 mm av årsmodell 1906 (Armémuseum)

Men hur förklarar man att signalementen skiljer sig åt så mycket? Jo, ganska snart korrigerar vittnen från Djursholm bilden av förövaren och man inser att det rör sig om en man som är mellan 35 till 40 år. Troligen har käppen han burit påverkat vad vittnena tyckt sig se. Även ett motiv till mordet på Brandt kristalliserar sig nu, och det är precis som hans kollegor spekulerat om. Merlin söker hålkortsjobb hos Brandt men blir bryskt avfärdad och mordhotar då aktuarien via telefon. Brandt säger till Merlin:

Vad hjälper det om ni hotar mig, ni kan ju i alla fall inte sköta arbetet och inte heller få platsen.

Per-Åke Brandt till Rolf Merlin

Med tanke på Rolf Merlins kunskaper inom hålkortsområdet kan det verka förvånande att Brandt avvisar honom som sökande, men en gissning är att Merlin vid det här laget uppträder så obalanserat att han inte attraherar en arbetsgivare. Det är ett slag i ansiktet på experten Merlin när hans kompetens ifrågasätts av Brandt, han är inte alls van vid att avvisas av arbetsgivare. Nu är sista hoppet att få in pengar till hyresskulden ute. Avvisandet och den kommande vräkningen blir utlösande faktorer till morden på två personer han hatar. Den arrogante aktuarien Brandt och uppblåste advokaten Tauvon ska båda få betala för att de förstört Merlins liv.

Flykten fortsätter

Medan beväpnade hemvärnsmän sätts in för att finkamma skogarna i Djursholm och Danderyd befinner sig mördaren långt därifrån. Klockan 4 på tisdagsmorgonen tar Merlin nämligen en taxi från Bodal på Lidingö, en körning som inte är problemfri utan börjar med en utskällning för att taxin inte hämtat upp mördaren fort nog. Taxichaufför Gösta Johansson öppnar vänster passagerardörr men Merlin väljer demonstrativt högerdörren istället. Chauffören inser att han fått en knepig passagerare, exakt hur knepig och farlig denne man är har han dock inte en aning om.

Taxichaufför Gösta Johansson (ur Dagens Nyheter 1957-08-22)

Färden går till Gåshaga och hela tiden sitter Merlin tyst med ena handen över pannan och ansiktet, troligen vill han på så sätt dölja sin identitet för den intet ont anande chauffören. Det är oklart varför Merlin befinner sig på just Lidingö, men möjligen har det att göra med den korta period under hans uppväxt som familjen bor där. Kanske var det en lycklig tid i hans annars olyckliga liv eller så tycker han bara att omgivningarna är passande för det som komma skall.

Taxichauffören Gösta Johansson är i efterhand glad att inget värre händer vid körningen än själva utskällningen, han har då givetvis ingen aning om vem han precis skjutsat. Udda nog tar sig Merlin tid under tisdagsmorgonen för att skicka ett brev till Postverket där han meddelar att all post till honom på Banérgatan 46 ska returneras till avsändarna. Brevet är en förberedelse inför Merlins allra sista flykt, den från livet till döden.

Slutet

För klockan 19 tisdagen den 20 augusti tar jakten slut när två unga svampplockare hittar en livlös man i en dunge nära hållplatsen Gåshaga i Lidingö, mannen verkar ha tagit livet av sig själv med ett pistolskott i munnen. Innan man hunnit pusta ut kommer dock ett larm om skottlossning som gör det osäkert om gärningsmannen verkligen är död. Det visar sig dock vara ett villospår – som drar till sig tusentals nyfikna och hindrar polisens arbete – för snart kan man konstatera att den döde faktiskt är mördaren Rolf Merlin.

Rolf Merlin bärs bort av polisen och allmänheten kan andas ut igen (Ur DN 1957-08-21)

På sig har han sitt sjukförsäkringsbesked och en avskrift av testamentet man hittat i lägenheten. Ungefär 90 kronor i kontanter hittas också på kroppen och pistolen med tre skott kvar i magasinet visar sig vara lika rostig som motorcykeln. Någon pedant i verklig mening är med andra ord inte Merlin, och hur han fått tag på pistolen får man aldrig veta. I tidningarna skrivs det om en lista på fler personer som skulle mördas, och om det stämmer så undviks en ännu större tragedi i och med mördarens självmord på Lidingö.

Begravning och bokslut

Rolf Merlins kropp forslas bort från platsen och begravs i tysthet, om någon dyker upp på begravningen vet vi inte. I bouppteckningen som upprättas den 23 oktober 1957 uttrycker hans bröder en tydlig önskan om att inte på något sätt nämnas eller bli inblandade i boutredningen. De har inga invändningar mot att Allmänna arvsfonden får alla tillgångar enligt det testamente från 1948 som finns bifogat i bouppteckningen, och vill bara glömma bort sin bror. Men de magra tillgångarna går åt till att reglera Merlins skulder och rengöring av lägenheten. Intressant nog nämns inga böcker i bouppteckningen, så kanske har han under en tid sålt av dem för att betala mat och räkningar.

Ett tag utreds Merlin som misstänkt för det hemska mordet på femåriga Kerstin Blom 1955, det är såklart lockande för polisen att hitta fler brott som den nyss avlidne mördaren kan ha begått. Han avförs dock så småningom som misstänkt, och år 1964 grips istället Hugo Färnström – boende i Stockholm men bördig från Enköping – för mordet efter att polisen fått in ett tips från hans exfru. Det fallet får många att undra om inte Olle Möller blivit oskyldigt dömd för mordet på tioåriga Gerd Johanson 1939.

Efterdyningar

Hur gick det för några av de andra som figurerade i den hämndlystne Rolf Merlins dubbelmord 1957? Jo, Eva Tauvon som förts till Karolinska i kritiskt tillstånd är den 23 augusti på bättringsvägen och överlever mordförsöket. Tragedierna fortsätter dock för henne när sonen Ove – som vid tiden för mordet är tingsnotarie i Falun – avlider 1967 endast 40 år gammal. Först 1970 får en 80-årig Eva återförenas med sin familj i livet efter detta.

Landsfiskal Gösta Hartman flyttar till Bålsta 1959 och bor i Sparbankshuset innan han 1962 blir Enköpings nye landsfiskal. När polisen förstatligas 1965 får han titeln polismästare och fortsätter streta på med att upprätthålla lagen i sin stad. Bland annat får han hantera den katastrofala branden i Kryddgårdsskolan 1967 där fem personer avlider och kommunens brandchef samt skoldirektör åtalas. Men tillvaron i Enköping blir inte särskilt lång för den 5 maj 1969 avlider Gösta Hartman endast 62 år gammal.

Den katastrofala branden i Kryddgårdsskolan 1967 (ur Expressen 1967-01-31)

Rättsläkaren Ingrid Lingmark blir under karriären mycket respekterad för sina kunskaper och deltar i utredningen av många spektakulära mord. Hon obducerar också operasångaren Jussi Björling efter dennes död 1960. Ingrid avlider 55 år gammal den 24 februari 1974, dödsorsaken är tuberkulos som hon troligen dragit på sig vid någon obduktion. Tyvärr går hon aldrig till någon läkare utan arbetar hårt in i det sista och sjunker ihop på rättsläkarstationen.

Kommissarie Gustaf Göransson blir så småningom chef för rikspolisstyrelsens kriminalavdelning i Stockholm, han är även under många år ordförande i Föreningen Sveriges poliskommissarier. Göransson beskrivs som glad och öppen, lätt att tycka om. Trots att han ofta figurerar i tidningarna vittnar vänner om att Göransson helst inte vill synas och att han är en god människa som vill hjälpa andra. Vid pensionen 1974 belönas han med Nordstjärneorden för sina insatser i polisens tjänst och avlider två år senare 68 år gammal.

Fler kriminalhistoriska berättelser finns att läsa i mina böcker:
Dödens gruva och andra fall (2025)
Ekon av brott (2023)
Döden kommer alltid till Ludvika (2023)

Tillbaka till Artiklar

Välkommen att besöka mig på Facebook, Instagram och Threads!