Mystiska dödsfall har alltid inträffat genom historien och år 1882 inträffade ett sådant i de natursköna trakterna runt Bysjön i Grangärde. Men vad hände egentligen med 23-åriga Sara Ersdotter?
Sara Ersdotter
Måndagen den 28 augusti 1882, strax efter klockan 21, går den 23-åriga pigan Sara Ersdotter från gården i Botåker där hon arbetar hos bergsmannen Pojkas Petter Persson. Trakterna hör till det vackra men fattiga Grangärde och inte långt därifrån ligger Uvberget, som 31 år senare blir rikskänt när Albert Granlund mördar sin granne och själv försvinner spårlöst. Men det är ännu långt in i framtiden och den här sensommarkvällen kommer det att ske andra dramatiska händelser.
Saras långa hår hålls på plats med hårkam och hårnål, guld- och silverringarna som tidigare prytt hennes händer ligger kvar på gården. Tids nog kommer smyckena åter att passa när svullnaden gått ner igen. De förvaras nära psalmboken som är den enda bok Sara äger, ett viktigt komplement till Bibeln för gemene man och kvinna. Hon bär sin nya silkeshalsduk och hennes långa kjol fladdrar för varje steg hon tar på stigen i den mörknande skogen. Men det är en stig som Sara känner väl, och inte ens i dunklet är det särskilt troligt att hon ska snubbla på någon uppstickande rot eller sten.
Hennes destination är 26-årige fästmannen och drängen i Botgärde, Magnus Hellenberg. Paret planerar att gifta sig och lysning för äktenskapet har redan skett, så framtiden verkar utstakad för de två. Giftermålet är nog också av nöden då Saras mage vid det här laget blivit stor och det väntade barnet förmodligen inte kommer vänta särskilt länge till.
Sara – som haft olika pigtjänster sedan tidig ålder – är en glad och arbetsam kvinna, även om arbetsförmågan just nu i slutet av graviditeten inte är på topp. På gården kan hon inte utföra några tyngre arbetsinsatser men det är husbonde Persson helt införstådd med. Precis som så många andra vid den här tiden har Sara inte haft ett lätt liv i spåren av fattigdom och sjukdomar.
Tragedi och fattigdom
Hon föds den 1 april 1859 i Södra Västansjö som hemmansägaren Erik Ersson och Stina Andersdotters tredje barn. Familjen lever inte i någon lyx och flärd, men den 2 mars 1862 försämras situationen drastiskt då fadern och hyttarbetaren Erik Ersson avlider i något som dödboken kallar bröstplågor. Det rör sig antagligen om tuberkulos som är något av en folksjukdom i det gamla fattigsverige, Erik blir inte mer än 37 år gammal.
I kyrkboken finns efter dödsfallet en notering om att änkan får fattigvård för att familjen ska överleva. Det kan röra sig om små penningsummor och livsmedel, inget överflöd men åtminstone tillräckligt för att inte svälta och frysa ihjäl. Likväl skamligt och inte något man frivilligt väljer i första taget.
Familjen tar sig dock igenom krisen ända tills nästa kris inträffar 1872, året som blir ett annus horribilis. Först avlider modern Stina den 1 juni bara 40 år gammal i något som kallas “trånsjuka”, men egentligen betyder tuberkulos. Den 24 oktober samma år rycks Saras 19-åriga syster Johanna bort, även hon i tuberkulos. Troligen är det bakterien från fadern som långsamt dödat även hustrun och dottern. Sara samt hennes äldre bror och syster får så småningom arbete och hankar sig fram i tillvaron.
En kvinna försvinner
Och nu 1882 är det snart dags för Sara själv att bilda familj, förhoppningsvis under bättre omständigheter än föräldrarna. Hennes glada humör tyder på att hon ser fram emot både barn och äktenskap med Magnus Hellenberg. Det finns i alla fall inga tecken på att något är fel den här kvällen när hon beger sig till fästmannen i Botgärde. Själva promenaden är inte alltför lång, mellan gårdarna skiljer det inte mer än några kilometer, och även i sitt höggravida tillstånd borde det inte ta mer än mellan 45 och 60 minuter för Sara att nå sin destination. Men hon kommer aldrig fram.
Husbonden blir inte orolig över att Sara saknas på gården utan antar bara att hon vistas hos sin mormor i Södra Västansjö. Han vet ju om hennes tillstånd och ställer inte så höga krav på sin piga vid den här tidpunkten. Så tisdagen passerar utan att någon reagerar, och inte heller fästmannen verkar överdrivet bekymrad över hennes bortavaro trots att hon borde ha varit hos honom för länge sedan. Men snart ska det bli desto mer uppståndelse i den sömniga bygden.
Onsdagen den 30 augusti 1882 hittas nämligen den mystiskt frånvarande Sara vid en stig i skogen mellan Botåker och Botgärde, hon är inte längre försvunnen men dessvärre också död. Och dödsfallet är misstänkt, starkt misstänkt. Saras ansikte är mörkblått och uppsvällt, tungan nästan svart, i ögonen har blodkärl spruckit och blodet runnit ut över halsen och bröstet. Mossan, där Saras huvud kommit att vila, är genomdränkt av hennes blod. På vänstra sidan av halsen och högra kinden ser man svartblå fläckar.
Går en mördare lös?
Döden verkar ha inträffat genom kvävning, men är det en märklig olyckshändelse eller har någon överfallit och mördat stackars Sara? På platsen hittar man delar av hennes sönderbrutna hårkam och hårnålen. Vad man inte hittar är portmonnän där sex kronor och några ören ska finnas. Är det rentav ett rånmord som inträffat där i skogen?
Sex kronor motsvarar inte mer än fyrahundra kronor i dagens penningvärde, och i så fall rör det sig om ett rånmord med tämligen mager utdelning. Självmord utesluts på en gång, det finns inga som helst tecken i den riktningen. Kronolänsman utför skyndsamt förhör med ett antal personer i Botgärde, bland annat Saras fästman Magnus Hellenberg. Men ingen har varken sett eller hört något av Sara sedan den 28 augusti.
Fästmannen
Saras fästman Magnus Hellenberg är även han uppväxt under knappa förhållanden i Grangärde. Familjen är fattig och fadern Emil arbetar som garvare, ett yrke som inte har någon högre status. Till råga på allt dör fadern 1860 när Magnus bara är fyra år gammal. Modern Lovisa Olsdotter står senare registrerad som fattighjon i kyrkboken och klarar inte sitt uppehälle utan hjälp från socknen.
Det är tydligt att polisen misstänker Magnus Hellenberg, som kanske inte är helt begeistrad över att bli far. På något annat sätt kan man inte tolka det tidningarna skriver. Och det finns en del frågetecken i hans agerande runt försvinnandet. Först och främst gör sig inte Magnus något besvär över att leta efter sin fästmö när hon inte dyker upp, något han borde gjort om han älskade henne. Särskilt som hon bär på hans barn.
Så många drar nog slutsatsen att det är skönt för Magnus att slippa både giftermål och faderskap. Han har motiv även om det inte betyder att han begått ett brott. Men förhören ger inga bevis som pekar ut någon särskild misstänkt. Frågan om det verkligen rör sig om ett mord är också helt öppen, expertisen måste få säga sitt.
Obduktion
En obduktion är alltså av nöden för att utreda vad som kan ha hänt, och Grangärdes provinsialläkare Ossian Norstedt är den som får ta sig an arbetet. Han kan ganska snart konstatera att det finns märken runt halsen som tyder på att våld kan ha utövats, även i nacken förekommer de och fullbordar ett bälte runt hela halsen. Det är inte en helt vågad gissning att Saras silkeshalsduk kan ha dragits åt så hårt av någon att hon kvävts till döds. En hårt åtdragen knut på halsduken tyder på det scenariot, även om själva plagget vid fyndet av Saras kropp sitter löst om halsen. Man kan tänka sig att en gärningsman lossat på halsduken efter sitt hemska brott.
Möjligen har också ett slag med knuten näve mot Sara utdelats med ledning av märken på kinden. Men det finns också en alternativ förklaring baserad på att Norstedt hittar fullt med matrester i luftstrupen, han spekulerar i om Saras graviditet orsakat kräkningar som sedan olyckligt nog hamnat i luftstrupen och kvävt henne. Övriga skador kan möjligen förklaras med den följande dödskampen. Teorin om strypning anses först som mer sannolik, men en olyckshändelse kan inte uteslutas. Tydligt är dock att tidningar över hela landet redan bestämt sig för att det rör sig om ett mord, och händelsen rapporteras under hela september månad.
Vad hände egentligen?
Men slutsatsen om dödsorsaken visar sig inte alls bli den som tidningarna tagit ut i förskott, även om en del av dem faktiskt inte helt uteslutit naturliga orsaker. För är då Magnus en mördare? Nej, den officiella slutsatsen blir inte det. Det mest sannolika enligt läkaren är att allt rör sig om en olycklig, om än extremt sällsynt händelse, som drabbat stackars Sara Ersdotter. Norstedt kommer fram till att hon kvävts av sina egna uppkastningar på stigen i den mörka skogen. Efter en panikartad dödskamp hamnar Sara i ett medvetslöst tillstånd och kan inte förhindra döden från att ta henne. Hårkammen splittras i fallet och Saras skador uppkommer enligt läkaren under dödskampen.
Att portmonnän saknas är mystiskt men kan också ha helt naturliga orsaker även det. En tanke är att Sara aldrig tagit med sig portmonnän ut, en annan att den hamnat i terrängen under dödskampen och sedan dolts av vegetationen. Alternativt kan någon som varit med om upptäckandet av kroppen ha stulit portmonnän. Det är lätt att spekulera men sanningen får vi aldrig veta.
För en sentida betraktare är det just märkena runt halsen som väcker frågorna och att silkeshalsduken har en hård knut som inte borde funnits där. Själva halsduken som sedan observeras sitta löst om halsen. Då tyvärr obduktionsprotokollet inte längre finns bevarat famlar vi lite i mörkret om exakt hur doktor Nordstedt kommit fram till sina slutsatser om olycksfallet. Vi vet inte heller hur polisen resonerat när de uteslutit Magnus som möjlig mördare, för fallet ser onekligen misstänkt ut. Men det är lätt att spekulera utan alla fakta tillgängliga, och det har vi dessvärre inte då tiden utplånat många spår.
Livet efter döden
Sara Ersdotters fästman Magnus Hellenberg är en av alla svenskar som lämnar landet för att pröva lycka i USA, där blir han också kvar och återkommer aldrig till sin hembygd igen. År 1886 lämnar han Sverige för gott och vad som händer därefter är okänt. Kanske bildar han familj i det nya landet eller går under som så många andra vilsna emigranter, hans öde vet vi inget om från det att han kliver ombord på ett av alla fartyg som seglar mot en helt ny värld. Magnus mor avlider 79 år gammal den 9 september 1898 utan att få återse sin utvandrade son.
Saras bror Petter Ersson – senare Eriksson – gifter sig 1878 med den fyra år yngre Anna Henriksdotter och bildar familj i Älvdalen. Petter får arbete på porfyrverket, men hans återstående liv kantas av elände och inom loppet av några år har sorgerna staplats på hög. 1879 dör parets nyfödda dotter Karolina bara några dagar efter födseln. På juldagen 1880 avlider deras tre månader gamle son Nils Teodor, och 1882 den elva månader gamle sonen Emil. Någon dödsorsak finns inte angiven för något av barnen.
Den 9 april 1884 avlider Petter men inte heller för honom finns någon dödsorsak noterad i dödboken. Kvar blir hustrun och sonen Karl Alfred. Anna gifter om sig två år senare med arbetaren Mats Elfquist och de får åtta barn, äktenskapet varar i nästan 50 år och avslutas först med makens död. Doktor Norstedt fortsätter sitt värv i Grangärde under några år till, och får bland annat hantera den stora influensapandemi som blivit känd som Ryska snuvan mellan 1889 och 1892. År 1891 flyttar dock doktorn till Väst-Tibble där han också avlider 1903.
I trakterna runt Botåker och Botgärde är det nu lugnt fram till den 12 juni 1913 då trakten återigen hamnar i blickfånget. Och den här gången rejält eftersom händelsen dominerar tidningsrapporterna i hela landet under flera månader detta år. Det är Uvbergsmordet på Sara Lisa Jansson som inträffar där mördaren Albert Granlund försvinner spårlöst trots omfattande eftersökningar. Men det är en helt annan historia som kan läsas i min bok Ekon av brott.
Fler kriminalhistoriska berättelser finns att läsa i mina böcker:
Dödens gruva och andra fall (2025)
Ekon av brott (2023)
Döden kommer alltid till Ludvika (2023)
Tillbaka till Kriminalhistoria
Välkommen att besöka mig på Facebook, Instagram och Threads!
Peter Bergström 