Skattlösberg i Grangärde har genom åren haft en riklig flora med original som även efter avslutade jordeliv levt kvar i minnet. Som Skräddar-Lotta – eller Charlotta Vilhelmina Granlund – i Långåsfallet.
Om Skräddar-Lotta finns det många historier av oklar sanningshalt, precis som det anstår en äkta legend. Bland annat berättas det att hon alltid gick barfota från vår till senhöst, ibland även i snö. Men varför barfota? Jo, för att spara på strumpor och skor. Och så var hon stark, mycket stark. Lägg den sista detaljen på minnet, för vi återkommer till det längre fram. Men låt oss börja från början.
Skräddar-Lotta
Skräddar-Lotta – egentligen Charlotta Vilhelmina Granlund – föds den 30 december 1875 i Rifallet, föräldrarna är den låghalte arbetaren Jan Erik Granlund (1847-1892) och hushållerskan Sara Maja Jansson (1844-1935) som även kallas Skräddar-Sara. Modern besitter, precis som dottern Lotta, en stor styrka och har sedan sju års ålder fått slita hårt för sitt uppehälle. Lotta har två systrar och för den som känner igen efternamnet kan jag bekräfta att det finns ett släktskap till dubbelmördaren Karl-Ludvig Granlund (1852-1935) – mer känd som Gardist-Kalle – som Dan Andersson fascinerades så av. Mördaren och Lottas far är nämligen kusiner.
Det är ett fattigt och hårt liv för familjen – Lotta lider dessutom av “fallandesot” vilket betyder epilepsi och saknar verksam medicinering på den tiden – som flyttar till Vännebo innan man slutligen hamnar i Skattlösberg 1888. Fadern arbetar ett tag som lärare i byn och försörjer sig sedan som skräddare. Modern är som sagt stark och benämns visserligen hushållerska, men det hindrar henne inte från att avverka timmer, hugga kolved, resa milor och under långa vaknätter vakta dem. En tuff kvinna i en tuff tid.
Tragedier och vedermödor
Snart är det dags att flytta igen och då hamnar familjen i Telningsberg, men inom kort väntar katastrofen. Den 2 mars 1892 dör fadern i en hjärtattack, endast 44 år gammal, ett hårt känslomässigt och ekonomiskt slag för familjen. Äldsta dottern Maria Josephina ger sig av samma år – strax efter sin artonårsdag – för att ta tjänst som piga, rent krasst en ekonomisk lättnad för den hårt ansträngda familjen. Alla förväntas dra sitt strå till stacken, inklusive sjuåriga Sofia Albertina. Precis som modern fått göra i sin barndom.
Tyvärr ska tragedin slå till igen och den här gången mot just Sofia Albertina, när hon sommaren 1896 arbetar som vallflicka på en granngård. I Bergslagsposten den 8 augusti finns den sorgliga historien om Lottas då elvaåriga syster. Den 3 augusti återvänder hon inte vid vanlig tid på kvällen vilket får gårdsfolket att ana oråd och börja leta efter henne. Hon hittas drunknad och händelsen återkommer 1901 när släktingen Gardist-Kalle står inför rätta för mordet på Finn-Per. Rykten gör nämligen gällande att han även mördat Sofia Albertina efter att hon upptäckt att han tjuvskjutit en älg, men anklagelsen utreds och avfärdas.
Familjen – som nu bara är Lotta och modern – hamnar vid Långåsfallet i Skattlösberg 1896 där just Gardist-Kalle bor med hustrun Anna Stina Vogel (1838-1900) och styvsonen Albert Granlund (1865-1913). Den sistnämnde senare känd som Uvbergsmördaren. Fyra år senare lämnar mor och dotter Långåsfallet men återvänder när Gardist-Kalle och Albert flyttat därifrån. År 1913 hamnar de i konflikt med Albert som vill ha tillbaka sin stuga, en ytterst långsint och hämndlysten person man inte vill ha till fiende. Han hotar Lotta och hennes mor i början av juni men försvinner spårlöst någon vecka senare efter att ha mördat sin granne Sara Lisa Jansson på Uvberget. Mördarna Granlunds liv och gärningar har jag beskrivit i boken Ekon av brott (2023).
Ett strävsamt liv
Skräddar-Lotta beskrivs som helt orädd av sig och hon älskar djur så mycket att de behandlas som hennes vänner. Men en dag när hon sin vana trogen går barfota utomhus råkar Lotta trampa ihjäl en huggorm som biter henne, någon läkarvård söker hon dock inte utan låter det läka av sig själv. I alla fall enligt berättelserna. Trolldomskunnig sägs hon också vara och i en intervju med Södra Dalarne TV berättar Märtha Månsson att hon en gång sett Lotta tända spisen bara genom att säga några befallande ord. Sin inkomst tjänar hon på vedhuggning – 4.50 kronor per famn ved – och genom att städa Skattlösbergs skolhus. Konstvävnad och stickning ger hemmet ytterligare en mager inkomst.
Modern fortsätter att arbeta hårt med skogsarbete även hon fram till 80-årsåldern, först då sviker krafterna och den gamla kvinnan tvingas trappa ner. Men även efter detta envisas hon med att hugga ved i skogen till uppvärmningen av stugan. I en tidningsintervju 1926 (då är modern 82 år) berättar hon:
Det börjar bli dåligt med krafterna, upplyser hon. Nu orkar jag inte mer än att hålla oss med ved och vatten. Men jag vill inte klaga, för jag tycker, jag har det riktigt bra nu. Vi få lite hjälp av kommunen, och min dotter har lovat, att jag inte ska behöva komma på ålderdomshemmet, så länge hon kan arbeta.
Det är fattigt hemma hos mor och dotter, men de lever ytterst spartanskt och klarar sig ändå på något sätt. I intervjun från 1926 berättar modern att hon dricker en kopp kaffe på morgonen och sedan inte äter något förrän till kvällen. På det viset är matåtgången inte särskilt stor. I artikeln berättas även att de endast köpt ett kilo smör på tre år, och under ungefär samma tidsrymd tre kilo kaffe. Det är verkligen inget överflöd som råder i stugan på Långåsfallet.
Under alla år bor Lotta – som aldrig verkar ha någon käresta – tillsammans med sin mor och får stå på egna ben först när modern ger upp andan 1935. Det är för övrigt samma år som släktingen och mördaren Gardist-Kalle avlider på Pärlby sjukhus efter att han benådats från sitt livstidsstraff på Långholmen. Lottas storasyster Maria Josephina dör redan 1931 i tuberkulos, så efter moderns död återstår bara syskonbarnen. Ett drygt decennium senare får Lotta bevisa sin oräddhet och styrka i något som ytterligare ökar hennes legendstatus.
Våldsmannen
Den 28 juli 1946 blir en dramatisk dag i 71-åriga Skräddar-Lottas liv, och händelsen rapporteras i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Bergslagsposten samt Ludvika Tidning. Klockan 18 knackar en kraftigt byggd man i 50-årsåldern, iklädd mörk cheviotkostym och grå sportmössa, på hos Lotta i Långåsfallet. Den brunhårige och blåögde besökaren är okänd för Lotta, och under armen bär han ett brunt paket som hon antar innehåller arbetskläder och skor. Mannen säger sig heta Erik Persson och komma från Stora Tuna i jakt på arbete, nu är han utsvulten och ber om något att äta. Hon har inte hjärta att neka utan bjuder på mat och kaffe innan han klockan 19.30 ger sig av för att hitta härbärge, Lotta pekar ut vägen.
Lotta går så småningom till sängs men låser noga ytterdörren, för något med kvällsgästen känns fel. Klockan 22.30 vaknar hon med ett ryck av att det står någon vid sängen och känner genast igen den tidigare besökaren, han har lyft av ett fönster i förstugan och på så sätt tagit sig in. Men Skräddar-Lotta är trots sin ålder inget lätt offer och försöker ta sig upp ur sängen, något som inkräktaren förhindrar. Våldtäktsförsöket misslyckas dock totalt då den gamla men starka kvinnan håller honom ifrån sig, och i ilska slår han Lotta upprepade gånger i huvudet med snusdosan. Lotta skriker efter hjälp trots att mannen hotar att slå ihjäl henne om hon inte håller tyst. Men det gör inte Lotta som får ta emot ännu fler slag mot huvudet, dock utan att tappa sansen eller modet. Och mot alla odds får hon ut våldsmannen som innan han flyr vädjar till henne att inte säga något till någon, “ty då åker jag väl fast”.
Den uppmaningen hjälper inte utan Lotta lämnar stugan och tar sig barfota till en granne tre kilometer bort för att hämta hjälp. Där får hon vila ut över natten med svår huvudvärk, illamående och åtskilliga blessyrer på kroppen. Dagen därpå tas Lotta till läkare i Sunnansjö. Polisen inleder omedelbart jakten på mannen som man tror gömmer sig i skogen och livnär sig på bär. Det framkommer att han två år tidigare arbetat på slåttern i närbelägna Norhyttan men då påstått sig komma från Dala Floda. Mot kvällen den 29 juli infångas mannen nära Ulriksberg i Säfsnäs socken. Han visar sig vara 53-årige Järs Anders Bernhard Andersson (1893-1978) från Malung, som är på rymmen från Salberga sinnessjukhus.
Även två år tidigare har mannen varit förrymd och det är troligen då som han arbetar med slåttern i Norhyttan. I dagstidningarna hittar man för övrigt många rymningar från poliser och fängelser som han lyckas med genom åren. Det här är en farlig person som börjar sin brottsliga karriär som sextonåring med ett stort antal stölder och flera års straffarbete, men det blir värre. År 1933 döms han för våldtäkt till sex års fängelse vid Långholmens centralfängelse, men flyttas 1937 över till en sinnessjukavdelning vid Jönköpings straffängelse. År 1943 hamnar Andersson på Säters sjukhus och vistelsen inom mentalvården fortsätter varvat med rymningar, 1948 omyndigförklaras han av Malungs tingslags häradsrätt.
Slutet
Skräddar-Lotta har tur att överfallet inte slutar värre än det gör, men kanske sätter händelsen ändå djupa spår. Hon avlider två år senare i Sunnansjö sjukstuga – den 25 september 1948 – och sörjs av släkt och många vänner. Den sista hälsningen i dödsannonsen från syskonbarnen lyder, “Ett strävsamt liv har slocknat ut, en flitig hand har domnat”. Hon begravs på Grangärde kyrkogård den 3 oktober, åtföljd av alla de som kommit att uppskatta henne genom åren. Skräddar-Lotta är död men legenden lever vidare.
Mer märkliga människoöden och kriminalhistoria finns att läsa i mina böcker:
Dödens gruva och andra fall (2025)
Ekon av brott (2023)
Döden kommer alltid till Ludvika (2023)
Tillbaka till Kriminalhistoria
Välkommen att besöka mig på Facebook, Instagram och Threads!
Peter Bergström 