Långt under Kungliga bibliotekets ståtliga gula byggnad ruvar skräcken i långa, vindlande och svarta magasin. Där finns också skräckmagasinet.
Mörka magasin
Som ni kanske känner till så är jag inte bara författare utan även en enkel bibliotekarie på ett kungligt bibliotek. Vi kan för enkelhets skull kalla det Kungliga biblioteket. Och nu, lagom till att den importerade men populära helgtraditionen Halloween infaller, så kan det vara passande att ta upp några skrämmande delar av nationalbibliotekets samlingar. Vad kan då det vara? Tråkiga avhandlingar, årsredovisningar, reklambroschyrer, telefonkataloger eller mördande trista pekoraldikter från 1800-talet?
Nej, jag tänker på bibliotekets skräckmagasin. I dubbel bemärkelse. För skräckmagasinet finns på Kungliga biblioteket, även om det bedrägligt nog oftast kallas för bokmagasin. Passande nog dväljs det oftast i mörker ungefär 30 meter ner under marken, och bara när bibliotekarier för en stund låter lampornas ljus spela över hyllorna blir allt synligt. Visserligen då i form av ganska anspråkslösa volymer placerade i grå metallhyllor, men skenet bedrar eftersom bokmagasinet verkligen är ett skräckmagasin.
För i själva skräckmagasinet finns även skräckmagasinen. Ett antal enkla band i grönt och blått, men även med de mer passande färgerna rött och svart. De må se oansenliga ut på ytan men döljer historier om gengångare, likätare, vampyrer och varulvar. Ibland läskiga på riktigt och andra gånger lite löjliga, stundtals även i humorns tecken.
Som ni kan se på bilden nedan borde serietidningen Dracula egentligen ha fått ett blodrött band, men ståtar nu med gröna färger. Dessutom förtas själva skräcken en aning av grannarna Kasper – förvisso ett spöke men obotligt snäll – och 47:an Löken.
Biblioteksskräck
Men hur kommer det sig att biblioteket har så mycket skräckserier? Jo, nästan allt material som trycks i landet hamnar enligt lag till slut på Kungliga biblioteket, och så även skräckserierna. Den första skräckserien som publiceras i Sverige har titeln Demonen i flaskan och kommer ut som nummer 65 i serien Illustrerade klassiker 1958. Nummer 90 med Dr. Jekyll och Mr. Hyde som publiceras året därpå tillhör också genren, men först under 1970-talet infaller den riktiga guldåldern för skräcken i Sverige. Gärna med slagkraftig omslagstext som ”68 ohyggliga sidor”, ”50 maskätna sidor”, ”50 st ruttnande sidor” och ”64 brinnande bubblande sidor”.
Varulvens år
Vad är det då som plötsligt får skräckserierna att bli så populära? Jo, sommaren 1972 hakar serietidningsförlagen på en våg av skräckfilmer som visas på bio och tv. Dracula som ges ut av Svenska Serier blir först ut i slutet av juni månad. Frankenstein och Varulven från samma förlag följer snart efter, och för vissa läsare verkar fantasin då skena iväg. Under november och december samma år observeras nämligen varulvar i både Trelleborg och Jakobsberg.
Polisen suckar över att behöva jaga mytologiska monster med päls och vassa tänder, bestar som dessutom krafsar i rabatterna. Men tidningarna gläder sig å sin sida åt rubrikskapande nyheter och sålda lösnummer, de önskar sig fler övernaturliga varelser och ska snart få det.
Ett stort antal oroliga föräldrar har ringt polisen och anmält att varulven synts på tak, krafsat i rabatter och slagit sönder glasrutor.
GT 1972-12-02
Mumien och Dracula slår till
I mars 1973 är det polisen i Sätras tur att sucka högljutt, för där dyker mumien upp. Han slår ihjäl en katt, skrämmer hästar och tjuter som en varulv i skogen om kvällarna. En högst märklig mumie vars ursprung måste sägas vara oklart, har han liftat med ett fraktfartyg från Egypten eller rymt från Medelhavsmuseet? Mumien kör i alla fall Mercedes och vinkar ibland åt barnen. Sätras ungdomar tänker dock inte låta en mumie härja fritt utan bestämmer sig för att slå tillbaka, bokstavligt talat. Beväpnade med påkar åker de runt på sina mopeder för att leta efter monstret.
Men någon lycka har vare sig de eller polisen, och kanske är det som Aftonbladet skriver att:
…en listig intendent vid Stockholms barnavårdsnämnd har spritt ut ryktet för att tvinga förslappade ungdomar ut i skog och mark.
Även i Handen och Västerhaninge dyker den mystiska mumien upp under april innan allt ebbar ut. Allt borde nu vara lugnt och monstren bortrationaliserade från vårt moderna samhälle, men ni förstår säkert att det inte riktigt förhåller sig så. Nej, i november 1973 knivhuggs en lagerarbetare av Dracula i Hallonbergen, så helt kan nog svenskarna inte slappna av ändå.
Varför Dracula vid dådet har ett köttstycke i sitt bälte är ett ännu större mysterium än att en vampyr dyker upp i Hallonbergen. Och så kan man ju fundera över varför kniv föredras framför huggtänderna, men vissa mysterier får vi tyvärr aldrig svaret på. Det är ett rätt bisarrt stycke kriminalhistoria med kopplingar till ett köttstycke.
Serietidningsdöd
Trots sin inledande framgång – samt draghjälp av varulvar i Jakobsberg, mumier i Sätra och Dracula från Hallonbergen – går Svenska Serier i graven 1973. De knäcks av Semic Press som bland annat ger ut skräcktitlarna Boris Karloffs midnattsrysare och Chock. Förlaget Williams försöker i sin tur konkurrera ut Semic med tidningarna Skräckmagasinet, Skräckserien, Rysaren och Frysaren men misslyckas och försvinner så småningom 1976.
Red Clown
Engelsmannen Robert Benson lanserar under 60-talet de populära dockorna Gonks, och självaste Ringo Starr från The Beatles inhandlar en egen docka. Kärleken leder Benson till Sverige där han 1970 gör julkalendern Regnbågslandet och sedan oväntat hamnar i serietidningsbranschen.
År 1973 startar Bo Lundquist och Robert Benson serietidningsförlaget Red Clown som mellan 1974-75 ger ut skräcktidningar med titlar som Dracula, Dracula lever, Jag är Dracula, Kallblodig, Varmblodig, Gravmannen och Varulv på natten. Utgivningen består mest av serier från Marvel – kända för sina superhjälteserier – ända fram till konkursen 1975. Året då nästan alla skräckserier försvinner och jag själv föds, men troligen finns det inget samband mellan just de händelserna.
Allt som publiceras i genren är översättningar från andra länder och av mycket varierande kvalitet. Från den välbearbetade Chock till avsevärt sämre alster. Efter genrens gyllene era 1972-75 förvinner de allra flesta skräckmagasinen ur tillvaron. På 80-talet återuppstår förvisso enstaka titlar som Dracula, och så dyker även tidningar som Kalla kårar, Terror och Dylan upp på 90-talet. Men det är tappra och kortlivade försök. Under 2000-talet är den mest ambitiösa utgivningen av skräck The Walking Dead, som undan för undan översätts till svenska.
Tidsmaskinen
För att återuppleva skräcktidningens gyllene era går det alldeles utmärkt att använda tidsmaskinen i Kungliga bibliotekets magasin. Bli låntagare och beställ fram materialet för läsning i läsesalen, bli skrämd eller full i skratt. Det mesta från den tiden finns i samlingarna, men det fattas nummer här och där som biblioteket tacksamt tar emot. Exempelvis saknas nästan alla nummer av Kallblodig.
Och eftersom jag är en nörd – samt anställd som bibliotekarie på KB – som gärna ser att nationalbiblioteket har kompletta samlingar, köpte jag personligen in och donerade saknade nummer av Varulv på natten. Där saknades tidigare hälften av utgivningen i KB:s bestånd. Så därför slänger jag in en länk här nedan för eventuella donationer av saknat material. Kör hårt och gör en insats för det svenska kulturarvet!
Har du serietidningar som inte finns i KB:s bestånd och vill ge bort dem? Då tar biblioteket tacksamt emot tidningarna som gåva, klicka här för att komma till formuläret.
Läsare som med ledning av bilderna i inlägget förfasas över skicket på KB:s exemplar av serietidningar kan andas ut. Blodstänk, ondskefulla händer och skelett har högst medvetet och digitalt placerats där av Emil Stenback. Ner till nationalbibliotekets magasin släpps varken varulvar, mumier, vampyrer eller benrangel som kan skada materialet. Där är vi stenhårda.
För mer läsning om skräckserierna på 70-talet se Svensk seriehistoria del 3 och 4.
Fler berättelser finns att läsa i mina böcker:
Dödens gruva och andra fall (2025)
Ekon av brott (2023)
Döden kommer alltid till Ludvika (2023)
Välkommen att besöka mig på Facebook, Instagram och Threads!
Peter Bergström 