Psykisk ohälsa har vandrat sida vid sida med människan i alla tider. Idag finns det mediciner och vård att få, men hur såg det ut för psykiskt sjuka och anhöriga runt sekelskiftet 1900? Följ med till Efrikgården utanför Falun för den tragiska historien om Magnus Wikström och hans hustru Margareta.
Magnus och Margareta
Mot slutet av 1800-talet lever det äkta paret Magnus och Margareta Wikström tillsammans, men deras liv ska inte bli någon saga. Nej, snarare en tragedi i tre akter som vi ska titta lite närmare på med hjälp av dagstidningar, kyrkböcker och polisprotokoll. Vi reser tillbaka till en helt annan tid i Sverige, en tid då döden lurar bakom varje hörn.
Magnus föds i Stora Kopparbergs församling den 19 augusti 1847 som ett av fyra syskon. Familjen bor i Hyttbacken där sorgen slår till dagen innan julafton 1862 när modern Anna Wadström dör, endast 46 år gammal. Magnus är då 15 år. Margareta föds den 4 december 1846, även hon i Stora Kopparbergs församling, och så småningom fattar de två tycke för varandra. Paret gifter sig den 1 december 1872 i vad som verkar vara kärlek, inga tecken finns på att äktenskapet tvingats fram av någon oplanerad graviditet eller liknande.
År 1874 föds parets första biologiska barn, dottern Emma Maria, men lyckan blir inte långvarig när hon endast två år gammal dör 1876. Ett hårt slag för föräldrarna men inte ovanligt för tiden då många barn dog i tidig ålder. Det är en epidemi av scharlakansfeber som härjar i trakten och skördar många barns liv. Margareta är då precis i början av en ny graviditet, men om hon märkt av den vid dotterns död är osäkert. Hennes känslor måste ändå ha varit motstridiga efter att dödens och livets vägar korsats.
I december samma år tar sig paret an femåriga fosterdottern Johanna Eriksson från Hosjö. Kanske hanterar Magnus och Margareta på det sättet sin saknad av Emma Maria, eller så behöver de bara inkomsten som omhändertagandet av Johanna ger. Vid den här tiden auktioneras behövande barn ut till lägstbjudande i så kallade utackorderingar. Ibland blir det lyckade placeringar hos kärleksfulla fosterföräldrar, medan det i andra fall slutar med en miserabel tillvaro i hårt arbete, dåliga livsvillkor och kärlekslöshet.
Ett hårt liv
Den 23 mars 1877 föds paret Wikströms andra dotter Hilda. Så nu skulle livet ha kunnat bli någorlunda lyckligt, åtminstone inte värre än någon annans, men ödet vill annorlunda. År 1882 får paret ytterligare en dotter – Johanna Amalia – som avlider sex år senare. Dödsorsaken anges inte i dödboken men en difteriepidemi härjar samtidigt i trakten. Och kanske är det nu som Magnus blir alltmer grubblande, eller så har det alltid funnits i honom och bara väntat på att få sitt utlopp. Ett mycket våldsamt utlopp.
Fosterdottern Johanna stannar kvar under resten av sin uppväxt och lämnar inte gården förrän 1890 vid 19 års ålder. Hon flyttar då till Boda för arbete, träffar så småningom den nästan 20 år äldre stataren Erik Eriksson och gifter sig med honom 1894. Johanna är då höggravid och paret får många barn som föds till en fattig värld, statarens tillvaro är rotlös med hårt arbete och ständiga flyttar.
Någonstans på livets väg ändras Johannas födelsedatum av misstag i kyrkböckerna, vilket ställer till med problem för prästerna som felaktigt anger henne i obefintlighetsregistret. Man tror antagligen att hon emigrerat till USA precis som hennes biologiske far gjort redan 1882. Men i verkligheten är hon kvar i sitt hemland och ska förbli där resten av livet.
Uppskov med döden
När Johanna flyttat från gården bor makarna kvar med dottern Hilda som 1892 hunnit bli 15 år, men Magnus mentala hälsa har försämrats och han blir alltmer underlig och svartsjuk på sin hustru. Något håller på att hända och gör det med besked. På nyårsafton 1892 kulminerar allt när den 45-årige Magnus plötsligt överfaller Margareta och slår henne upprepade gånger i huvudet med en sten. När hon ligger medvetslös på golvet tar han fram sitt gevär och skjuter sig själv i bröstet, men det vill sig inte bättre än att skottet ändrar riktning i kroppen och går ut genom vänstra överarmen.
Båda överlever och tas in på länslasarettet i Falun för vård. De fysiska skadorna för Margaretas del verkar inte vara alltför allvarliga, men ärren i hennes psyke är det värre med. Magnus, som förklaras vara otillräknelig och därför inte kan straffas, får vård på lasarettet för både fysiska skador och mentala problem.
Sedan 1877 har man på lasarettet tagit emot psykiskt sjuka och gör det lilla man kan. De svårare fallen slussas så småningom vidare till statliga hospital i Uppsala, Lund, Vadstena och Kristinehamn. Men till den kategorin anses inte Magnus höra och så småningom återvänder han till Efrikgården. Där fortsätter han och hustrun att leva tillsammans i ett inte alltför lyckligt äktenskap.
För Margareta kommer aldrig över rädslan för sin man igen, och det har hon goda skäl till. Magnus psykiska problem upphör nämligen inte efter händelsen 1892, och mentalvården på den här tiden kan inte göra mycket mer än att möjligen internera psykiskt sjuka personer. Någon bot finns inte och psykofarmakan gör inte sitt intåg förrän på 1950-talet. Så åren går på Efrikgården och runt julen 1902 har Magnus Wikström en längre tid varit grubblande och orolig, något som gör alla som minns överfallet 1892 nervösa.
Dramats andra akt
Till slut ser man ingen annan råd än att på nytt få honom intagen på Falu lasarett för vård, en vistelse som påbörjas den 22 december. Magnus blir dock inte kvar länge utan lämnar lasarettet redan på nyårsdagen 1903. Han fortsätter att arbeta på gården, men oron från närstående är stor för att något hemskt ska hända på nytt. Och det gör det. Den 3 januari 1903, runt klockan 17, kommer Magnus Wikström hem. Utan ett ord tar han fram en sten som han slår hustrun i huvudet med, precis som tio år tidigare.
Margareta försöker värja sig och får förutom huvudskador en tumme krossad, men hon lyckas ropa på hjälp vilket också blir hennes räddning. I köket finns nämligen fattighjonet Anna Hellström som rusar in för att hjälpa Margareta. Efter ett handgemäng lyckas hon ge Magnus hustru möjligheten att fly och tillsammans tar de sin tillflykt till en granngård. Under tiden låser Magnus in sig vilket får grannarna att frukta ännu ett självmordsförsök. De tar sig in genom fönstret och hittar honom liggande på soffan med djupa sår i bröst och handleder, han är livlös och nedblodad. Bredvid ligger en blodig täljkniv.
En nystart?
Tack vare att den tillkallade kronolänsmannen snabbt ser till så att Magnus kommer till lasarettet överlever denne ännu en gång, men han är knappast tacksam över det. Även hustrun förs dit där hon återhämtar sig fysiskt men med ännu djupare psykiska ärr. Falu domsagas norra tingslags häradsrätt omyndigförklarar Magnus som sinnessvag i mars 1903, så något fängelsestraff kan inte komma ifråga den här gången heller.
Magnus får fortsatt vård på lasarettet för sina psykiska problem och förblir där till november 1903 då han anses vara frisk nog för att få komma hem. Den frisläppte patienten tackar vårdpersonalen på sjukhuset för sitt tillfrisknande i Tidning för Falun län och stad den 18 november 1903. Och kanske tror han verkligen att allt ska bli bra igen, ut med de gamla bekymren och in med lyckan.
Men Margareta litar inte alls på sin make utan flyttar ut. Hon törs inte längre leva tillsammans med honom, och det kan man knappast klandra henne för. Livet i rädsla ska dock få ett slut. Magnus och Margaretas fosterdotter Johanna Eriksson återkommer till trakten med sin familj den 10 december 1903, och kanske är det också där som Margareta bor efter sitt uppbrott. Det är svårt att veta då hon i kyrkboken fortfarande står skriven med sin make.
Slutakten
Vi hoppar fram till den 22 december 1905, klockan 7 på morgonen, när fosterdottern Johanna Eriksson går förbi hos Magnus för att sköta om och mjölka korna. Det är en syssla hon tagit på sig för att avlasta Magnus som den senaste tiden varit dyster och sagt till sin dotter Hilda att han nog inte kommer leva så länge till. En vecka tidigare har han vid ett besök hos stadsläkare Mikael Ardell varit förvirrad och klagat över sömnlöshet.
Allt det här känner Johanna givetvis till och gör sitt bästa för att ändå hjälpa honom. Hon bryr sig om fosterfadern trots allt han gjort och vet att det inte står rätt till i huvudet på honom. Men när hon kommer till gården för att hämta nyckeln till ladugården är dörren låst. Johanna vänder tillbaka hem och återvänder en halvtimme senare för att göra ett nytt försök, dock förgäves. Dörren förblir låst.
Nu blir Johanna Eriksson orolig och beger sig till Magnus syster Johanna Wikström. Systern anar också oråd och tänker på hur brodern agerat kvällen innan när han kommit på besök. Då säger han till henne att han “nog vore sinnessvag, och att han önskade att han hade någon hos sig som kunde läsa för honom”. Därefter försvinner Magnus hem igen.
De båda Johannorna beger sig skyndsamt till Magnus bostad för att ta reda på varför han inte öppnar. Kanske finns det någon harmlös förklaring men innerst inne tror de inte på det. Johanna Eriksson spanar genom fönstren på huset för att se om det är någon där inne, och något ser hon faktiskt. Eller någon. För där sitter Magnus Wikström orörligt på golvet med huvudet mot kakelugnen. Systern förutsätter nu det allra värsta och vill inte längre stanna kvar, men ber Johanna Eriksson hämta hjälp för att bryta upp dörren till huset.
Tredje gången gillt
Johanna Eriksson går dock först till Magnus dotter Hilda, som är piga i närbelägna Heden, för att berätta om vad hon sett. Hilda tar genast med sig hemmansägaren Gustaf Svärdström och dagkarlen Näsman till faderns hus, klockan är då mellan 10 och 11. Nu bryts dörren upp och man kommer in i bostaden. På golvet vid kakelugnen sitter Magnus med en snara om halsen som fästs vid spjället i kakelugnen, han har varit död i många timmar. Det finns inget mer att göra så Johanna Eriksson tar nyckeln till huset och lyckas låsa dörren när de går ut för att larma polisen.
Kronolänsman anländer till huset och blir insläppt av fosterdottern som låser upp åt honom. Där inne sitter Magnus Wikström fortfarande kall och stel på golvet, ingen av de tidigare besökarna har rubbat på eventuellt bevismaterial vilket är goda nyheter för utredningen. Polismannen lösgör snaran och lägger ner den förmodade självmördaren på golvet. Inga tecken på något yttre våld kan hittas, Magnus Wikström har den här gången lyckats ta sitt eget liv.
Självmordet äger troligen rum under kvällen den 21 december, för återigen har tiden runt jul blivit för tung att bära för Magnus. Efter 58 ofta dystra år tar livets resa slut i all ensamhet för Magnus Wikström, hans allra sista ord är de han yttrar till systern vid besöket alldeles innan självmordet. En önskan att någon fanns där som kunde läsa ur bibeln för honom, någon som kunde skänka den tröst som aldrig kom.
Livet efter
Hur tragiskt Magnus slut än är så kan hustrun Margareta nu för första gången på många år känna sig trygg. Det är möjligt att Margareta ändå inte gör det efter alla år med psykisk press, men hon är åtminstone fri från den ständigt närvarande fara som Magnus utgjort. Efter makens självmord hankar hon sig fram i livet och dör slutligen den 19 mars 1926, vid en ålder av 79 år.
Fosterdottern Johanna Erikssons resa i livet tar slut redan 1909 vid 38 års ålder. Det är en födsel som tar hennes liv, en tragisk påminnelse om hur farligt barnafödande förr kunde vara. Magnus och Margaretas dotter Hildas livsresa blir inte heller lång, utan hon avlider i levercancer den 13 maj 1931 endast 54 år gammal. Under sitt liv arbetar hon som piga, sömmerska, hembiträde och städerska. Hilda gifter sig aldrig och får inte heller några barn, kanske är det barndomens trauman som präglar även hennes vuxna liv.
Sinnessjukavdelningen på Falu lasarett stänger 1912 efter att Säters sjukhus tagits i bruk, byggnaden används istället till personalbostäder. Så försvinner långsamt minnet av en verksamhet där så många tragiska fall passerat revy utan att man kunnat göra mycket för att hjälpa patienterna.
Fler kriminalhistoriska berättelser finns att läsa i mina böcker:
Dödens gruva och andra fall (2025)
Ekon av brott (2023)
Döden kommer alltid till Ludvika (2023)
Tillbaka till Kriminalhistoria
Välkommen att besöka mig på Facebook, Instagram och Threads!
Peter Bergström 